Gott Nytt År
Sara Stridsberg Pristagare 2016 Tillbaka
Sara Stridsberg vid Selma Lagerlöfs skrivbord
Författarinnan Sara Stridsberg vid Selma Lagerlöfs skrivbord.
Foto: Kjell Sundström.
Klicka här för bild fri för publicering
Vi gratulerar Sara Stridsberg
Till ny ledamot på stol nummer 13 efter författaren och översättaren Gunnel Vallquist har Svenska Akademien utsett författaren och dramatikern Sara Stridsberg. Hon kommer att ta sitt inträde vid Akademiens högtidssammankomst den 20 december i 2016.

Prisnämndens motivering
» … för en intensiv och vackert slipad berättarkonst som sjunger det bräckliga livets lov och med öppna ögon återupprättar de utsatta och tystade.«
Prisnämndens ordförande Lars Andersson läser upp motiveringen.
 
Sara Stridsberg (f. 1972) är en av sin författargenerations starkaste röster. Hennes lyriska prosa är sprakande och mörkt glittrande. Hennes ämnen – kärlek, mörker, besatthet, sexualitet, frihet – skildras med både psykologisk känslighet och politisk glöd. Friskt och sjukt, skönhet och våld, oskuld och sönderfall, ställs i hennes diktning aldrig i motsättning utan tillåts alltid vara både och. Med sina romaner och sin dramatik har hon skapat ett Stridsbergsland där man som läsare vill vistas om och om igen. Ett sagoland i grått och smutsrosa. En encyklopedi över livet, döden och kärleken.

»Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår det bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet.« Så inleds Valerie Solanas SCUM manifest i Sara Stridsbergs översättning från 2003. Med översättningen blev Stridsberg en förgrundsgestalt för den tredje generationens Bang-läsande och queerteoristuderande feminister. I okammade blonda peruker och med utsmetat läppstift krävde Stridsberg och hennes medsystrar i författarkollektivet S.K.A.M. i ett litterärt manifest att få skriva om sina erfarenheter på sina egna villkor och att tjejer inte skulle få »fett med skit så fort de ger ut en bok«.

Fett med skit kan man däremot knappast hävda att Stridsberg själv fått. Debuten Happy Sally (2005) hyllades och den mångfaldigt prisbelönta andra romanen Drömfakulteten (2006) valdes av svenska kritiker i en omröstning i Sydsvenskan till decenniets bästa bok.

I Stridsbergs skrivande pågår en ständig dialog med historiens kvinnor. Långdistanssimmerskan Sally Bauer, som mitt under brinnande krig korsar Engelska kanalen; Valerie Solanas – författaren, manshataren, stjärnstudenten, horan, geniet; konungaflickan Kristina som vägrar sina plikter som kvinna och drottning men ändå vill härska, en desperat samtids-Medea dömd till världslitteraturens mest tragiska öde och flickbruden Dolores och alla hennes medsystrar från Vladimir Nabokovs kultroman Lolita, är öden hon diktat vidare på. Diktat, ska betonas. För Stridsberg är en fiktionsförfattare. Hon har ingen lojalitet mot verkligheten i dokumentär mening utan skildrar istället en universell sanning om vad det innebär att vara människa i ett patriarkat.

Stridsbergs kvinnor är missanpassade, ensamma, obekväma, skitiga. Olycksdöttrarna som varken Daddy's Girls eller Big Daddy vill ta i. De är de längtande döttrarna och de flyende mödrarna. Antihjältinnorna som brinner av högfärd och inte tänker göra sig mindre än de är, men likväl är dömda att gå under. Stridsbergs berättande rör sig i cirklar. Motiv upprepas, bilder och fraser återkommer i hennes verk. Hennes fragmentariska och lyriska språk har gjort henne till en ofta utsedd representant för det tidiga 00-talets experimenterande och upplösta prosa. I efterordet till Medealand och andra pjäser (2012) pekar Steve Sem-Sandberg också på en annan tradition som han ser tar sin början med Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, den om »en lång, vindlande historia av rus och överdåd i svensk prosa; av skildringar av det onyttiga, inåtvända och samtidigt måttlösa«. Stridsbergs karaktärer, menar Sem-Sandberg, är just måttlösa på samma sätt som kavaljererna på Ekeby är det. Med Lagerlöf, kan man tillägga, delar Stridsberg också den obönhörliga tron på människan och på kärlekens kraft. Och, får man väl också säga, en viss fäbless för att ibland balansera på gränsen till vad som kan kallas »kitsch«.

Precis som hos Lagerlöf har naturen och landskapen en central plats i Stridsbergs författarskap. Ofta vistas vi, som i den tredje romanen Darling River (2010), i (mar)drömmens Amerika och färdas genom ökenlandskap under röda himlar. Stridsberg placerar gärna sina karaktärer nära havet. Som Stora och Lilla Edie – återigen en mor och dotter-skildring, baserad på verkliga öden – i sin förfallna East Hamptons-villa i dramat Konsten att falla (2015). Eller för den delen i Stridsbergs enda barnbok, bilderboken Mamman och havet (2012), illustrerad av Anna-Clara Tidholm. I den senaste romanen, Beckomberga (2014) är platsen mentalsjukhuset med samma namn. Den stora folkhemsbyggnad som stod för drömmen om, som Stridsberg skriver, »en ny värld där ingen skulle lämnas utanför«, men som också »representerar det ofullkomliga i oss: misslyckandet, svagheten, ensamheten«.

Stridsberg har också fortsatt att vara verksam som översättare, förra våren till postpunkgruppen Joy Divisions låttexter, som framfördes i föreställningen Kärleken kommer skilja oss åt. Den här våren spelas American Hotel, som först publicerades som novell i tidskriften Granta, på Stockholms Stadsteater. Här möter vi en ung kvinna och två tvillingbröder som inleder ett förödande triangeldrama i en övergiven amerikansk storstad efter finanskraschen och bilindustrins konkurs. Här finns för Stridsberg återkommande teman – svek, destruktivitet och obotlig ensamhet – men också, som alltid i hennes värld: kärlek och hopp även i undergången.    

Lina Samuelsson
 
Albert Bonniers Förlag | Box 3159 | 103 63 Stockholm
08-696 86 20 | www.albertbonniersforlag.se