Ellen Mattson Pristagare 2011
Ellen Matsson
Klicka här för högupplöst bild fri för publicering  
Ellen Mattson vid
Selma Lagerlöfs skrivbord
Foto Marie Söhrman
Prisnämndens motivering:
»... för en sällsamt suggestiv, starkt sinnesmättad,
raffinerad berättarkonst, som i Selma Lagerlöfs anda
ställer romanen tätt intill livskänslans flöde, människans tillblivelse i sitt inre landskap.«

Ellen Mattson
För Selma Lagerlöf var hembygdens brunn djup. Ur den hämtade hon också det nationella, internationella, historiska och tidlösa. Världens mitt är överallt, diktens tid och rum graderar inte mellan centrum och periferi. När man läser Herr Arnes penningar glömmer man i vilket århundrade berättelsen utspelas, den uppstår i skrivande stund, nej i läsande. Den islagda bohuskust dit den förlagts är nog så suggestivt gestaltad, men som temat formas och språket bär, kan man läsa den som hemma också i Holland, eller Japan.

I Selma Lagerlöfs anda utdelas detta pris och Ellen Mattson är en författare som hämtar ur sin väl så djupa hembygdsbrunn – på bohuskusten – och förknippar fynden ur den med världens andra mittpunkter. Liksom Lagerlöf arbetar hon emellanåt med berättelser från 1700- och 1800-talen. Men när romanen Snö – som behandlar en episod i Karl XII:s liktåg – väckte entusiasm i England, berodde det på att vintern 1718 och den lilla staden Uddevalla transformerats till en litterär nutid som vet att beröra vem som helst, var som helst.

Hennes böcker varar länge, alltså läsarvänligt länge, inte därför att de är svåra utan därför att de är mättade. Man måste inte men man vill stanna upp och känna efter och lyssna igen. Hon skapar tid. Det som kan göra hennes text magisk, är att den ger upplevelse av första ögonblick. Man ser konst bli till, språk uppstå, mening träda fram ur intet med sitt första, råa andetag.

Efter tre helt originella, egenartade romaner som Resenärerna, den nyss nämnda Snö samt Splendorville, vars fond är inspelningen av en schejkfilm i Sahara, utgav Ellen Mattson senast Glädjestranden – den roman som faktiskt låter klanger från Herr Arnes penningar ljuda. Här finns ingen sir Archie och ingen Elsalill, men den mörke Erland Frank och den alltför unga Tora, som måste växa till sin egen kvinna, innan hon kan tilltvinga sig vad som är rättmätigt hennes, till ett pris.

Romanen börjar gotiskt med ett lik i vargpäls som ligger uppsköljt på en fastlandstrand med utsikt mot Orust. Efter denna epilog berättas om hur Toras far, kaptenen, förlist. Änkan gifter om sig med Frank men dör i en dödfödd barnsäng. Kvar finns den dödas bror Arvid, en drömmare i äldre terminologi, och dottern Tora, som en tid ackorderas ut till prästgården för att lära sig kvinnliga sysslor och dygder. När hon återkommer till gården är hon fortfarande för ung för att kräva sin och Arvids arvsrätt.

Romanen låter de tre – Tora-Frank-Arvid – gå om varandra, röra sig i och ur vägen för varandra. Framhäver hur hon växer och reser sin vilja jämnstark med hans. Däremellan årstiderna och vardagslivet med skörd och bärplockning, vargjakt och båtbygge. Romanen genomsyras av ägans livsvikt. Vad som består är det basala om ägande och överlevnad; det som tigandet förmedlar, tystnad som långsiktig strategi.

Av dessa komponenter skapar Ellen Mattson starka, innebördsrika scener – nästan dialogfria, ibland som hägrande, känslomässiga fusioner där läsare och text blir ett. Man ser en författare som tänker i bilder och ljud och omvandlar dem till ett språk med samma spännvidd som de ordlösa konsterna.
Prisnämnden 2011
2011 års pressinfo om pristagaren och Kulturveckan

Albert Bonniers Förlag,
Box 3159
103 63 Stockholm
08-696 86 20
www.albertbonniersforlag.se