Gott Nytt År

Pristagare 2005

Birgitta Stenberg

Birgitta Stenberg
Foto: Cato Lein. Montage: Marie Söhrman

 

Prisnämndens motivering:

”För ett författarskap som i likhet med
Selma Lagerlöfs vågat möta världen
och se utan att döma”

 

Birgitta Stenberg – en kort presentation
Birgitta Stenberg föddes 1932. Hon växte upp i Visby i gediget borgerlig miljö men längtade icke desto mindre tidigt ut i världen – eller kanske just därför. Redan som gymnasist bega v hon sig ut i den, närmare bestämt ut i Europa för att lära språk – och det gjorde hon också bland mycket annat. Ett liv bland författare och andra intellektuella av olika kön och mer eller mindre drogberoende kom att få avgörande betydelse vad gäller inriktningen av hennes författarskap.

Redan i sin första bok gör hon en djupdykning mot samhällets nedre botten – söker sig till ”gestalter och miljöer i samhällets periferi” som NE påpekar – nämligen med Mikael och poeten (1956), där hon i skönlitterär form behandlade en rättsskandal av stort format, Kejneaffären (som hon skildrat mer i klartext i romanen Apelsinmannen från 1983), men sitt genombrott fick hon med Chans (1961), en raggarskildring som sedan filmatiserades. Det är emellertid med sina självbiografiska romaner, Kärlek i Europa (1981), Apelsinmannen (1983), som blev TV-film 1990, Spanska trappan (1987), och Alla vilda (2004) hon uppmärksammats först och främst.

Förbehållslöst har hon lämnat ut sig själv på ont och gott och därigenom blivit stilbildande för många kvinnliga författare under senare delen av 1900-talet. I recensionerna av Alla vilda (som kommer att följas av en femte och sista självbiografisk bok) har dock flera kritiker mindre prisat den för skildringarna av det vilda livet på Mallorca för femtio år sedan som för författarens konst att skildra åldrandets villkor – att se åldrandet som en självklarhet! Vid den stora gaygalan i vintras utsågs hennes bok f. ö. till ”årets bok” – bl. a. för att hon ”hyllar kvinnan och den lesbiska kärleken” och gett ”bisexualitet ett moget och intressant ansikte” som det heter i motiveringen – och sant är att hon även på det här området visat stort mod och tidigare och rättframmare än någon annan svensk författare vågade skriva om ett i litteraturen dessförinnan tabubelagt ämne. Litterära belöningar av mer traditionellt slag som hon erhållit är Aniara- och Piratenpriserna. Båda dessa priser tilldelades henne 1999.

Första delen i hennes ”bekännelseserie”, Kärlek i Europa, är kanske hennes mest kända verk. Den kan karaktäriseras som en pikareskroman med all den humor och det goda humör som kännetecknar en sådan – när den är som bäst!

 

Mottot till boken har hon hämtat från Lord Byrons Child Harold’s Pilgrimage: ”I live not in myself, but I become / Portion of that around me”. Att vara en del av tillvaron, att se och att uppgå i den är en annan sida av hennes ”utbrytningsroman”! Hon belönas ju av Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris ”för ett författarskap som i likhet med Selma Lagerlöfs vågat möta världen och se utan att döma”.

Trots att hon blivit mest känd för sin vilda ungdom och främst hyllats för böckerna därom, har Birgitta Stenberg ända sedan 1960-talet levt ett stilla liv på ön Åstol i Bohuslän, där hon tillsammans med sin man, Håkan Lagergren, ägnade sig åt fiske och biskötsel -förutom att skriva förstås. Efter makens bortgång 1991 har hon dock blivit Bohuslän mindre trogen och växlar i sitt boende mellan Åstol, Tiveden och Nice.

Birgitta Stenbergs produktion är omfattande, ett tjugotal romaner och två diktsamlingar, ett femtontal barn- och ungdomsböcker samt bland annat en kokbok. Hon är för övrigt också en skicklig tecknare!

Hon har under årens lopp ofta väckt debatt och titt som tätt befunnit sig i stormens centrum. Omdömena om henne har varit många. Alltifrån det ganska självklara ”färgstark författare” till ”en redig tös på Tjörn”, ”syndernas bejakare”, ”den vilda raggarbruden”, ”oanständig helt enkelt” eller ”den syndiga Birgitta” (i motsats till den heliga), som Birgitta Holm kallar henne i sin essäsamling Tusen år av ögonblick. Själv vill hon nog främst bli betraktad som kämpande feminist och fredsvän.

Karlstad den 23 april 2005
Bengt Åkerblom, bibliotekarie
Orf. Föreningen Värmlandslitteratur



Läs mer på www.norstedts.se