Gott Nytt År

Pristagare 2002

Peter Englund

Peter Englund
Foto:Pelle Bergström. Montage: Marie Söhrman

Prisnämndens motivering:

”Som en modern Nils Holgersson
betraktar Peter Englund det historiska landskapet
och skildrar det med
pedagogisk fabuleringsglädje.”

Historikern Peter Englund
Författaren och historikern Peter Englund, 45, Uppsala, får Stiftelsen Selma Lagerlöfs Litteraturpris detta år. Prisnämnden anser att Selma Lagerlöfs anda lever i honom och har inte haft några svårigheter att motivera sitt val: ”Som en modern Nils Holgersson betraktar Peter Englund det historiska landskapet och skildrar det med pedagogisk fabuleringsglädje.” Peter Englunds författardebut kom 1988 med Poltava som snabbt gjorde hans namn känt och respekterat. Fem böcker har det blivit sedan dess, och fler är sannolikt att vänta. Priset delas ut den 6 juli i Sunne, näst sista dagen under årets Kulturvecka där.

Historiker med författardrömmar är det gott om. Författare med lust till historiskt grävande finns det ännu flera. Historiker med lika djup kunskap som respekt för fakta och kraft att berätta, de är – för att uttrycka sig försiktigt – inte lika vanliga.

Peter Englund hör dit. Därför har Stiftelsen Selma Lagerlöfs Litteraturpris beslutat att ge honom 2002 års pris. Det var 1988 som namnet Peter Englund första gången fick rubriksvärta. Anledningen var hans debutbok, Poltava. Sannolikt blev även författaren överraskad av mottagandet. Att få sin första bok uppmärksammad på det sättet är möjligen något som debutanter drömmer om, men sanndrömmarna är få.

Där fanns uppenbart en lucka, ett behov. Mycket av reaktionerna kring Poltava kan skymta i Peter Englunds egna svar på frågan varför han skrev boken:
”Jag skrev en bok som jag själv ville läsa men hade misslyckats att finna ...”
Det finns sämre förutsättningar att närma sig ett ämne som betytt så mycket inom svensk historia. Obs, inte bara krigshistoria!

Efter Poltava har det blivit fem böcker till:
Det hotade huset – adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden. 1989. Förflutenhetens landskap – historiska essäer. 1991. Ofredsår – om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt. 1993. Brev från nollpunkten – historiska essäer. 1996. Den oövervinnelige – med samma undertitel som Ofredsår. 2000.

Listan över hans rad av längre, fristående essäer, krönikor och recensioner (mest i DN, av böcker han gillat samt somliga andra) drar mot hundra. Den som vill närma sig kan gå in på hans hemsida, www.peterenglund.com och forska vidare.




Samt följa utvecklingen av denne man som föddes i Boden för 45 år sedan och hann med en hel del i sitt liv innan han bestämde sig för att bli historiker och i Uppsala 1989 lade fram en avhandling om den svenska 1600-talsadelns världsbild, Det hotade huset.

Det kan låta lite torranalytiskt men vidgar ändå bilden av Peter Englund när man summerar hans promenad från militärstaden Boden till historiska institutionen i Uppsala.

Hållplatserna inom SSU och FNL, erbjudandet att bli stammis inom artilleriet. Arkeologin som lockade men också stötte bort. Jobb inom underrättelsetjänsten. Privatlivet med familjebildning och separationer. Glädjen när han lyckas domptera orden. Våndan när det tar emot.

I en – vad ska vi kalla den – en virtuell intervju med Peter Englund – får han frågan om han ser sig själv som en sådan där ”en-bok-om-året-författare” och svarar, lite upprört: ”Förutom tvånget i sig tror jag inte att jag har SÅ mycket att säga. Tre fyra böcker till kanske. Sedan får jag skaffa mig ett hederligt yrke.”

Den som redan har läst Peter Englund väntar säkert nyfiket på mera. Den känslan framgår även, tycker jag, i Prisnämndens motivering: ”Som en modern Nils Holgersson betraktar Peter Englund det historiska landskapet och skildrar det med pedagogisk fabuleringsglädje.”

Rune Engelbrektson
Kritiker, verksam både i Värmland och på Ostkusten.